”Det där vita strecket som kan skönjas på himlen när ett
flygplan passerat, det tror jag inte alls är vattenånga. 
Jag tror att det är änglar.

Det är ingenting annat än ett änglastråk.

En lång rad av busiga nyförlösta änglar, som likt lekfulla förskolebarn hoppande och skuttande och fullkomligt omöjliga att forma till raka led, lyckliga och sorglösa leker sig uppåt mot den allt mörkblåare och mörkblåare himmelen ... ”

SJÄLALYCKA



”Mina bortgångna vänner bor i mina väggar.

  De har gaddat ihop sig till ett mulligt och kärleksfullt isolationsmaterial bakom tapeterna och värmer mig under kalla vintrar.

  Men alla övriga själar befinner sig på ett för mig okänt ställe.

  Alla andra ... Utom en.

  Alla utom min mormor.

  För hon bor i mig.

 

Andra själar, alla utom min mormor, susar runt och försöker finna nya spännande och intressanta uppgifter, alternativt plockar äpplen eller ligger och slöar i något varmt och mysigt paradis.

  Men min mormor; hon kom till mig.

 

Min mormor flyttade ögonblickligen in i mig när hon dog. Vet inte hur det gick till, men kom det gjorde hon. Med allt sitt kärleksfulla pickpack. Med väskorna fulla av bondkakor och kärlek och värme och lugn och anspråkslöshet och trygghet och långsamhet.

  Hon kom för att stanna. Hela mitt liv ut. Det vet jag. Så när jag dör är det två själar som ska lämna in, och flyga ut.

 

Det kommer nog att spraka av mig när jag dör. Slå gnistor, riktigt bubbla och sjuda av själaintensitet.

  Mormor och jag kommer att spränga själagränserna.

  Mormor och jag kommer sprudlande och fnissiga att tävla om vem som först hinner lämna kroppen, och vi två ska skuttande och hoppande leka oss ut i andevärlden.

 

Kul ska det bli. Och spännande.

Lyckliga och nyfikna ska vi dansa ut mot nya mål.

Glada ska vi vara … den dagen … mormor och jag. 

Fnissiga och själaglada.”


 




UTMATTADE SKYDDSÄNGLAR OCH ETT HIMLA LIV


”När jag kommer till himmelen vet jag med säkerhet att det inte enbart blir lugn och ro och skönt eller enbart så särskilt paradisiskt, för där härjar numera kusin Lasseman.
Och där Lasseman befinner sig, där är det sällan lugnt och rofyllt. Där är det garanterat full fart och mycket lek och massor av bus och en framåtanda med evighetsperspektiv.
I hans närhet känner man mest bara vinddraget från olika ting, oftast snabbsportiga fordon eller av människor i en ständig och ytterligt fartfylld rörelse. Och i hans fall går nog inte fullfartandet över bara för att han råkar vara död.

Jag tror inte att entreprenörsandarna inom oss lägger av bara för att man dör. Och även om det så skulle vara, så tror jag inte att det biter på kusin Lasse. För han är impregnerad med kreativitet. Skapad av skaparlust. Det är han. Och det tar man inte ifrån honom bara för att han flyttat upp till himlen.
Jag ser verkligen fram emot att få träffa honom och se vad han har ställt till med däruppe. Ingen himmel är som förr, sedan han flyttat in. Det kan jag lova ...”


















SYNDAFALLET ÖVER VÅRA HUVUDEN


”Döden knackar på och livet för den som blir lämnad kvar faller samman för en stund. Och det går inte många minuter förrän skuldkänslor och det dåliga samvetet gör sig påmint.

Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Gjorde jag min vän eller älskade lycklig? Handlade jag rätt den där gången? Var jag tillräckligt uppskattande? Och varför yppade jag de där hårda orden den där dagen ...

 

När någon nära dör, då kommer skuldkänslorna krypande som den pålitligaste av emotioner. Men varför ska vi behöva drabbas så hårt av dem? Nog har man väl gjort så gott man har kunnat? Och skammen vi ibland känner, då vi inte tycker att vi gjort tillräckligt, den ska vi väl inte behöva plåga oss med? Den också? Nog räcker det väl att vi förlorat en nära? Nog räcker det väl med den oerhört brutala känslan av sorg och saknad av vår vän eller livskamrat?

 

Det är en destruktiv form av självplågeri att sjunka in bland stora svarta moln fulla med synd och skuld och skam. Den som uppfann skuld- och skamkänslorna skulle jag vilja ta i örat. Ha ett allvarligt snack med. De är alltför nedbrytande, den typen av känslor. De borde inte få finnas.

Nog skulle vi i sorgens stund kunna unna oss att släppa alla dåliga samveten, och istället gråta över att vännen är borta, gråta över saknaden, men inte över hur vi själva misslyckats så kapitalt i relationen till den så älskade vännen.

För nog gjorde vi väl så gott vi kunde. Nog gjorde vi väl det ...


Kyrkor och överheter har stoppat i oss skuldkänslor sedan vi var barn. Stora delar av samhällets auktoriteter har präglat oss, genom att proppa oss fulla med dåliga samveten och varningar för vad som ska hända då vi har syndat. Då vi har misslyckats.

Jag skulle vilja predika bort allt det destruktiva inför alla predikanter och församlingar.
Vi borde istället få inpräntat att vi ska hjälpa varandra framåt och genom livet, utan att samtidigt belägga varandra med bördor och krav, och i vårt medvetande etsa fast att all form av misslyckande ska läggas som ett ok över våra redan så skeva axlar.

Varje gång jag går till kyrkan och man med en mun runt mig läser Herrens bön, blir jag illa till mods. ”Förlåt mig mina synder ... ” Jag orkar inte känna mig så syndig inför allt och inför alla. Jag orkar inte känna mig så usel inför hela gudomligheten. Orkar inte ställa mig på knä och be om ursäkt för att jag inte är perfekt.
Låt oss tillåta oss att förmå endast det vi förmår. Inte det vi önskade att vi förmådde.
Och låt oss slippa att be om förlåtelse för varje litet snedsteg, varje litet misslyckande.
Låt oss slippa att skämmas för att vi är människor. Och låt mig slippa att inför Gud be om förlåtelse för att jag som människa är både mänsklig och omänsklig ... ”

Boken är tillägnad den så hastigt och mitt under pågående föreställning avlidne 
artisten, komikern, musikern, föreläsaren och författaren Lasse Eriksson som tvärdog
på scenen under en föreställning på Reginateatern i Uppsala i mars 2011. 
Ett kapitel om Lasse finns att läsa i min blogg. 













Boken är illustrerad av diplomaten och serietecknaren Jan Romare 
och innehåller cirka etthundra strippar av hans serie ”Himlens änglar”.

        ”Jan Romare är ett intellekt, en respekterad diplomat och framför allt en gentleman. 
       Trots dessa uppenbara handikapp så råkar han också vara en av 
       de främsta serietecknarna i världen.” Bud Grace (”Ernie)
http://www.annallan.se/Ann_Allans_hemsida/Anns_blogg/Poster/2012/3/3_Ett_ar_av_saknad.htmlshapeimage_2_link_0

Så vackert att jag får tårar i ögonen. Du är så bra på att sätta ord på det som egentligen är omöjligt att beskriva. Himmel så vackert du skriver ... och Jan Romares teckningar är klockrena till dina texter!”

Bertil Strandberg


”Du skriver verkligen styvt och intelligent.”

Torgny Lindgren


Din bok väcker både förundran och beundran. De lovord du fått av Torgny Lindgren synes mig väl meriterade!

Kapitlet Änglaföda är en polemisk fullträff!”

Birger Gannå


”Tänk att en bok om död och saknad kan innehålla så mycket lust och lekfullhet. Så njutbart det har varit att svänga med i dina totalt respektlösa och poetiska ordvindlingar. Lite Ramelska. Och vad jag avundas dig din förmåga att glädjas även i mörker, ja, även i bokstavligt mörker i skogen, i vattnet. Kapitlet om Himlafloran är bedövande vackert.”

Ulla Ginsburg


”Din bok är ljuvlig, du väjer inte för vare sig det lätta eller det tunga. Den får mig att skratta och gråta och den kommer mig så nära så nära ... ”

Eva Björk


”Har läst din bok med stor behållning ... trösterikt och samtidigt uppfordrande.”

Lars Westin


”Balsam för själen, så finurligt och kärleksfullt skrivet. Jag har fnissat och gråtit och tror faktiskt att jag läkt lite på insidan, på kuppen.”

Monica Bernpaintner


”Läser din underbart, ljuvliga juvel ... den

är helt fantastiskt klok, rolig, rörande och berörande ...”

Dana Treutiger


” ... har läst din bok två gånger ... fantastisk ... du skriver så poetiskt ... ”

Ragnhild Sterte


”Boken är helt fantastisk!”

Lotta Dorph


"Själalycka är underbar läsning. Vill rekommendera den med största värme, glädje o själalycka!”
Claes Tillander


”Tack för din underbara bok. Du sätter ord på mycket som jag bär inom mig. Det känns så befriande att läsa ...”

Marianne Strenge Birgersson


”Din själabok är fantastiskt fin. Jag måste säga att den rena och enkla layouten och teckningarna gör att den har ett yttre som man sällan ser ... instämmer i lovorden.”

Dan Lind


”Läser din bok och blir alldeles varm. Jag njuter i fulla drag ...”

Staffan Lindberg


I want to express my gratitude to you for writing in a way that touches my heart so much ... I found myself laughing and crying, feeling so greatful for life (and death) ...”

Anjee Gitte Carlsen


“Jag njuter verkligen av din bok, dina ord frambringar tårar och glädje, skratt och lugn ... Bilderna förstärker, berör och förför ... Jag blir inte mätt ...”

Agneta Gannå


”Helt fantastisk! Och pappa snodde åt sig den och sträckläste den och hade bara lovord! ”

Susanne Westin


” Din bok är fängslande och udda ...”

Anette Sjöblom


” ... gav mig många leenden, både yttre och inre ... minst lika bra som din första bok ... Jag hade gärna gett ut den på mitt bokförlag.”

Valdemar Ring

Boken roar och tankeväcker. Det är alldeles otroliga texter och reflektioner man får ta del av. Jag återkommer ständigt till dem. Romares teckningar är ju på pricken.”

Jani Edström


” Jag älskar boken! Bara omslaget gör mig lycklig!”

Diana Nunez


” Rolig, tankeväckande och verkligt snyggt utformad. My compliments!”

Lena Albihn


... dina böcker är smått omtumlande upplevelser. En underbar kombination sött-salt (och lite chili)”
Åke Grandell


”Det ges ut på tok för mycket skräp idag, skräp utan sopor i, du vet. Skärp utan sopor är verkligen meningslöst. Du däremot – Snacks.”

Pelle Sandstrak


”Jag grät och skrattade ... Tack!”

Stina Wollter


”Ett sådant underbart språk!”

Lars Nordlander


”Min vän har din text om skuld- och skamkänslor liggandes under kudden och läser den varje kväll .
Du har hjälpt en människa att andas lite lättare ...Tack!”

Carina Söderberg


”En ting er sikkert, at boken er strålande skrivit, du er en ordkunstner. Jeg må bara beundra din måte å skriva på. Jeg lar meg ikke lett berøre, men jeg lo og gråt for mei selv. Dine synspungter om livet og døden ... Hva du kann. Jeg elsker dine bøker.”

Rolf Todal


” Fantastiska texter ... Läsare som mist en nära anhörig finner tröst i mycket av det du skriver.”

Jan Romare


”Din bok är så fin. Jag mår bra av den. Du är en ängel på Jorden, Ann.”

Johanna Salenius


”Njuter i små doser av din bok, vill att den ska räcka länge. Du skriver så att man mår väldigt, väldigt gott. Man blir glad och varm som en kakelugn i kroppen."

Karin Eklundh


” Önskar att alla mina vänner köper dina böcker.

Jag älskar dem!”

Marianne Olsson


”Din bok är fantastisk.”

Lena Wittorf


” Har hunnit en bit in i härligheten och tycker det är sååå roligt att få kliva in i din alldeles egna speciella värld igen, och att få följa med i alla dina klurigheter och tankar ...”

Margareta Bengtsson


”Att försöka sätta ord på sorg, oro, ångest, så att vi andra orkar läsa och är både en utmaning och modigt! Men med din härliga humor och dina "ordkrumelurer" tillsammans med alla sköna änglar som drar i mungiporna, gratulerar jag den balansgång du skapat som gör boken så himla lyckad!”

Renée Tobiesson


”Jag är stum och tårögd.”

Lotta Gagnert


”Din bok är fantastisk! ... mycket att fundera över.”

Pontus Götell


”Tack för en fantastisk bok! You have done it again!”

Hans Lithammer


” Helt bedårande!  ... ger tårar både av glädje och av sorg, men framför allt en förtröstan till livet! Tack! Ett fint julklappstips till någon du tycker om.”

Ilona Lakatos


”Så fint, så rörande och vackert, älskar ditt underbara språk. Du är en äkta naturbegåvning ... fan, du är begåvad med ordets rytm också ...”

Pelle Sandstrak


”Fantastiskt fin. Bland det bästa jag har läst. Håller med alla anmälare på bakfliken. Ska försöka att inte störa dig för mycket framöver”.

Jan Allan (som ofta avbryter min koncentration under arbetet här hemma genom  att som exempel fråga vilket telefonnummer det är till bilbesiktningen eller om han kan tacka ja till en spelning i Köpenhamn 8 juli nästa år eller om jag vet var nyckeln till motorcykeln ligger eller om jag sett hans mobiltelefon eller om jag vet var han lagt sina glasögon eller ... ;))